tisdag 9 december 2008

Föräldraförsäkringen och 1/18 föräldrar

http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_2160699.svd#tw_link_widget
"Men är det bara det där året som räknas när mamman är hemma med det nyfödda barnet?"

Så låter det när Roberto vågar i frågasätta den heliga svenska, världsbästa föräldraförsäkringen. Jag har många gånger undrat vad som hände med de resterande 17 åren man har föräldraansvar för ett barn? Det är kanske så att nu när Staten samlat in nästan alla 1-åringar i förskolan, så finns det bara kvar ett år hemma med föräldrarna. Ett år där kvinnor fortfarande är ojämställda, undertryckta och missgynnade på arbetsmarknaden.

Så nu måste Staten in och fixa till det lite, tvångsfördela detta enda, sista året föräldrarna har barnet, så att samhället blir som Staten tänkt. Är det fler som jag som får en lite oroande känsla av att helst skulle Staten haft barnen på en gång? Så att de aldrig kan förstöra mammornas karriärer och inflödet av skattepengar? För det är väl så att det är Statens egna, välutbildade pedagoger som barn behöver och inte ignoranta föräldrar...

Staten har lyckats övertyga det svenska folket om "den svenska förälderns oduglighet". Kanske därför epitet som "generös" och "världsbäst" ofta används när politiker beskriver den välutbyggda barnomsorgens förträffligheter.
Men hur generöst är det att erbjuda föräldrar endast 1/18 möjlighet att påverka, uppfostra, älska, vägleda och hjälpa de barn som man själv önskat, burit och fött? Behöver barn bara 1/18 av sina föräldrar?

onsdag 3 december 2008

Hur kokar man en groda?

Tror de flesta vet, men för er som aldrig hört....lägg den i kallt vatten höj långsamt temperaturen och grodan kommer aldrig märka vad som hände. Detta beskriver väl den familjepolitik vi fört i Sverige de senaste decennierna. Allteftersom vi satsade mer och mer på den svenska välfärden krävdes det att man övertygade föräldrarna om att deras barn behövde pedagogik mer än tid och närhet till föräldrarna. Vi skapade "världens bästa förskola" och pga av detta är den nu omöjlig att förändra eller kritisera. Vi har långsamt abdikerat vårt föräldraskap, staten sköter det bättre säger dom. Istället för att slåss och försvara rätten om tid och mer tid med barnen gör man nu motsatsen.
Man står på barrikaden och försvarar rätten att få arbeta (samt ömt vårda) 40 timmars veckor. När ett parti i Sverige föreslår att vi begränsar tiden som barnen skall vara borta från sina föräldrar och dessutom lovar att kompensera de ensamstående föräldrar detta kan vålla ett problem för. Då blir det ramaskriiiiii, och föräldrarna håller sina 40timmar kramaktigt i armarna och är livrädda att de skall tas ifrån dem.......så har man kokat en groda.